Hur mänskligheten kom till

Jag vill först av allt sända mina hälsningar till alla med anledning av det kinesiska nyåret.

Nyåret är vanligen en tid för att utbyta några trevliga kommentarer kring högtiden. Men jag ser att en omedelbar fara närmar sig mänskligheten, och gudomliga varelser har av detta skäl bett mig att förmedla flera saker till alla i den här världen. Allt som jag nu ska avslöja är en högre, noga bevakad hemlighet, och jag delar med mig av detta för att ge en sann bild av sakernas tillstånd, och för att ge människor ännu en chans till räddning.

Det första jag ska tala om är frågan om mänsklighetens uppkomst. Från skapelsens gryning till dess sista dagar har universum genomgått en oerhört lång tidsperiod som består av fyra faser: bildande, varande, degenerering och förintelse. När slutpunkten i förintelsefasen har nåtts sker den fullständiga utplåningen av allt i den större kosmiska kroppen – som inkluderar det universum där vi finns – och allt levande går under!

När en människa dör handlar det bara om att den fysiska kroppen går utför och slutar fungera, medan själen (som är den man verkligen är, och som inte dör med den fysiska kroppen) fortsätter in i nästa liv och återföds. Så precis som universum genomgår bildande, varande, degenerering och förintelse, så genomgår människan födelse, åldrande, sjukdom och död. Detta är lagar i universum, och de gäller till och med högre varelser, med den enda skillnaden att tidsspannet är längre, och att processen är mer utdragen i proportion till hur höga och stora varelserna är. Liv och död är inte smärtsamt för dem, och de förblir medvetna genom processen – för dem är det bara som att byta kläder. Så egentligen dör inte liv i normala fall. Men när universum och kosmos förintas i det slutliga stadiet av bildande-varande-degenerering-förintelse kommer liven inte att återfödas, och liv och materia kommer inte längre att finnas, utan allt blir till damm, och bara tomhet återstår. För närvarande genomlever den mänskliga världen den sista perioden av förintelsefasen i processen av bildande-varande-degenerering-förintelse. Allt har förändrats till det sämre i dessa sista dagar, det är ödesbestämt, och det är därför som det kommer att förstöras. Och det är av detta skäl som världen är så full av problem. Goda tankar är sällsynta, människors sinnen har förvridits, dekadens och drogmissbruk är utbrett, och människor bekänner sig till ateism. De här sakerna är oundvikliga i universums slutskede, och de vittnar om den tid vi nu befinner oss i!

Skaparen högaktar alla himmelska varelser som existerar, liksom alla liv som är goda och vänliga, och alla kosmos underbara skapelser. Så i början av degenereringsfasen ledde Han ett antal himmelska varelser till den kosmiska kroppens yttersta plan (vanligen omnämnt som "det som ligger utanför Det gudomliga riket"), en plats där inga himmelska varelser finns, och skapade jorden. Men jorden hade inte förutsättningarna för att existera oberoende; den behövde en korresponderande kosmisk struktur med vilken den kunde forma ett kretsloppssystem för liv och materia. Av det här skälet gjorde Skaparen ett större område utanför jorden, som högre varelser kallar "den trefaldiga världen". Innan den sista räddningens tid tilläts ingen högre varelse, hur stor den än var, att träda in i eller ut ur detta område utan Skaparens tillstånd. Den trefaldiga världen består av tre större riken: Begärets rike, som utgörs av liven på denna jord, inklusive människan, ett andra rike, Riket med preferenser som är ovanför det, och ett tredje rike, ännu högre upp, som är känt som Riket bortom preferenser. Varje rike är högre och vackrare än det nedanför, men inget av dem kan jämföras med Det gudomliga riket eller de många himmelska riken som är ännu högre. När folk vanligtvis talar om "himlen" så syftar det på något som ligger i Riket med preferenser eller Riket bortom preferenser, inom den trefaldiga världen. Samtliga tre riken inom den trefaldiga världen består av tio plan, vilket sammanlagt ger 33 plan, om man räknar med de tre rikena själva. Människorna lever i Begärets rike, vilket är det lägsta av alla plan, med den svåraste livsmiljön. Livet här är plågsamt och kort, men vad som är ännu hemskare är att få av de saker som människor ser som sanna här i människovärlden faktiskt är sanna. Vad människor ser som sant ses i allmänhet som det motsatta i det större universum (ett undantag är de högre sanningar som heliga varelser har lärt människorna). Till exempel är det inte rätt ur det gudomligas synvinkel att den som vinner en strid blir härskare, att områden tas över med militärmakt, eller att de mäktiga ses som hjältar, eftersom det innefattar dödande, och att ta saker från andra med våld. Det här är inte universums tillvägagångssätt, och inte heller det sätt på vilket högre varelser agerar. Men i människovärlden är det här ofrånkomliga och accepterade saker. De är människovärldens tillvägagångssätt, men de går emot universums tillvägagångssätt. Så om någon vill återvända till himlen måste den människan följa sanna, högre lagar och arbeta med sig själv. Somliga människor är nöjda om de har det lite bättre än andra. Men sådana människor jämför sig bara med andra människor i den här människovärlden, när alla som lever här faktiskt lever i vad som anses vara universums soptunna. Den trefaldiga världen skapades vid den kosmiska kroppens yttre gräns, och allting här består av de lägsta, grövsta och smutsigaste partiklarna – molekyler, atomer och liknande. I högre varelsers ögon är det här platsen där man kastar universums skräp. Så de ser det här molekylplanet som stoft, eller "jord", och de ser det som den lägsta av platser. Det här är ursprunget till uppfattningen inom en del religioner att det gudomliga skapade människan av jord. Människan skapades faktiskt av materia på molekylplanet.

När gudomliga varelser skapade människan gjordes det på Skaparens uppdrag, och Han instruerade var och en av dem att skapa människorna till sin egen unika avbild. Det är anledningen till att det finns vita, gula, svarta och andra raser. De skiljer sig till utseendet, men själarna inuti dem har de fått av Skaparen. Det är därför de har gemensamma värderingar. Syftet Skaparen hade med att leda gudomliga varelser till att skapa människan var att använda människan i den sista tiden när Han skulle erbjuda alla liv i det större universum – inklusive heliga varelser – räddning.

Men varför lät Skaparen gudomliga varelser skapa människor på en sådan låg och dålig plats? Därför att detta är universums lägsta plan, och det är den mest påfrestande av platser, och bara när saker är prövande och plågsamma kan man höja sig genom att utöva en andlig metod och bli av med sin karma. När en person trots smärtsamma upplevelser kan behålla goda tankar, känna tacksamhet och vara en god människa, så växer han eller hon genom detta. Räddning är en process där man stiger upp från det lägre till det högre, så man måste börja på botten. Livet är svårt för alla som lever här. Det uppstår spänningar mellan människor när de försöker ta sig fram i livet, miljön är i ett förfärligt skick, och att bara klara sig för dagen kräver mycket tankemöda och ansträngning, för att bara nämna några saker. Alla dessa omständigheter ger människor möjligheter att förbättra sig själva och minska sin karma. Att gå igenom svårigheter kan hjälpa människor att gottgöra sina synder och sin karma, det är säkert. Den som lyckas förbli vänligt sinnad mitt i smärtsamma situationer och problem i relationerna med sina medmänniskor kommer att bygga upp sin dygd, och genom detta höja sin själ.

Med den moderna tidens ankomst var Skaparens syfte att främst använda människokroppen för att rädda alla de många liven i universum. Så själarna som ursprungligen fanns i de flesta av människokropparna här har ersatts av högre varelsers själar, som har återfötts i dem. Med en mänsklig kropp kunde de minska sin karma och sina synder genom att utstå svårigheter. Och på den här platsen, där ingen sanning finns, kunde de genom att hålla sig till de högre sanningar som lärts ut av Gud, förbli goda och vänliga, höja sina själar. Den sista tiden är här nu, och den himmelska port som leder ut ur den trefaldiga världen har öppnats. Skaparen har valt ut för räddning dem som gjort så som jag har beskrivit.

Allting i universum hade förorenats under faserna bildande, varande och degenerering, och blivit sämre än vid skapelsens början. Det här är orsaken till att saker rör sig mot förintelse. Med andra ord har allting i det större universum blivit dåligt, liven i skapelsen är inte längre så bra som de var precis i början, de är inte längre rena och de har alla samlat på sig karma och synder. Det här är anledningen till att förintelsen kommer. Den här sortens synd är vad man inom religion har kallat arvsynd. Så för att universum skulle kunna räddas ledde Skaparen en stor mängd högre varelser och gudomliga härskare ner till jorden för att ta mänsklig form i denna miljö, där de skulle lida, höja sig, gottgöra sina synder och transformera sig – och som resultatet av detta åter stiga upp till himlen. (Skaparen har omskapat hela universum samtidigt som Han räddat mänskligheten.) Det nya universum är strålande rent och helt enkelt underbart. Om en person i en sådan här prövande miljö kan behålla dygdiga tankar, om han kan stå emot de moderna värderingar och synsätt som sköljer över honom, och om han fortfarande tror på det gudomliga trots angreppen från ateism och evolutionstänkande så kommer den personen att uppfylla sitt syfte: att nå räddning och återvända till himlen. Allt vansinne som nu utspelar sig i världen planerades precis så här för den slutliga fasen, av gudomliga varelser. Deras mål var att testa liven här och se om de var värdiga att räddas, och ge dem en chans att i den här processen arbeta av sina synder och sin karma medan de gick igenom svårigheter. Allt det här gjordes för att människor skulle kunna bli räddade och återvända till himlen.

Allt det här har jag sagt för att förklara att människors liv på den här jorden inte är till för att åstadkomma något i världen. Alla människors stora mödor, och det som de försöker uppnå, deras drivkraft att få vad de vill ha, som till och med kan innefatta skrupelfria metoder, gör bara människor omoraliska till slut. Anledningen till att människorna kom till den här världen och blev människor är att de skulle gottgöra sina synder och sin karma, och göra verkliga andliga framsteg. Människor kom till den här världen för att uppnå räddning. De kom och tog mänsklig form för att vänta på Skaparen och Hans räddning tillbaka till deras himmelska rike. Och medan de väntade byggde de upp dygd under många livstider, vilket är syftet med att människor återföds. Problemen i den här världen är till för att dessa liv ska nå storhet. Det finns så klart folk som bett Gud om hjälp i svåra tider men som inte varit nöjda med resultatet, och då börjat avsky Gud, till och med vända sig mot Honom. En del har till och med vänt sig till den demoniska, mörka sidan och begått ännu fler synder och skapat ännu mer karma. De som gjort så här borde snabbt ändra sig och be Gud om förlåtelse. Allt som händer i ens liv – vare sig det verkar befogat eller inte – är i verkligheten karmiska konsekvenser av vad man gjorde i tidigare liv, på gott och ont. Mängden välsignelser och dygd som man byggde upp i sina tidigare liv avgör hur ens öde blir i detta liv, eller kanske i nästa. Om man lever ett välsignat och dygdigt liv nu kanske det omvandlas till en hög position och bra lön i nästa liv. Och det här innefattar även om man har en lycklig familj, och till och med hur ens barn blir, och så vidare. Det här är den fundamentala anledningen till att somliga är rika och andra är fattiga, att somliga sitter på höga poster medan andra är utfattiga och hemlösa. Det här är inte alls som det ondskefulla nonsens som den onda kommunismen sprider om jämlikhet mellan fattiga och rika. Universum är rättvist. De som gör bra saker blir välsignade, medan de som gör dåliga saker får betala för det – om inte i detta liv så i nästa. För det här är en av universums oföränderliga lagar! Himlen, jorden, det gudomliga och Skaparen är alla medkännande mot alla liv. Himlen och jorden, precis som människan, skapades av Skaparen, och det är aldrig så att Han favoriserar vissa liv och är orättvis mot andra. Att somliga människor har bra liv och att andra inte har det handlar helt och hållet om belöningar och återbetalning för tidigare gärningar.

När du ser människor vinna eller förlora i det här livet verkar det ske på ett normalt sätt, sprunget ur saker och ting i den här världen. Men det är till sist de karmiska konsekvenserna av dessa personers tidigare gärningar. Om människor har något eller inte, om de vinner eller förlorar i livet, allt detta kommer att utspela sig på sätt som stämmer överens med hur den här världen fungerar. Så oavsett om du är rik eller fattig i livet, se till att göra bra saker, avhåll dig från att göra dåliga saker, förbli god och vänlig, var andlig och from, och hjälp andra med glädje. Genom att göra så bygger du upp välsignelser och dygd, och skördar frukterna av det i nästa liv. Förr i tiden brukade den äldre generationen i Kina ofta tala om sådant som att inte klaga över sin lott i livet när saker är svåra, och om att tjäna ihop till ett bättre liv genom att samla dygd genom goda gärningar. Poängen var att det är meningslöst att be Gud om hjälp om du inte gjorde goda gärningar i ditt förra liv och vann välsignelser. Universum har sina lagar, och till och med högre varelser måste följa dem. Även de kommer att straffas om de gör saker de inte borde. Så saker och ting är inte så enkla som folk tror. Ska folk förvänta sig av högre varelser att de ger dem allt som de ber om? Förutsättningen är att man har byggt upp välsignelser och dygd för detta i tidigare liv. Så de saker du ställs inför beror på de välsignelser och den dygd du har! Det här är vad universums lagar dikterar. Men på en fundamental nivå är inte slutmålet med att samla välsignelser och dygd att du ska få vad du vill ha. Det verkliga syftet med att bygga upp detta är att bana väg för dig att återvända till himlen. Det är det allra viktigaste, inte den korta och flyktiga lycka som det kan ge dig i detta liv!

Lärare Li Hongzhi
20 januari 2023